Gudasänd

Idag bröt jag ihop, det händer inte varje gång jag får migrän, men idag hände det.

Att leva med huvudvärk har jag gjort i 18 år, det har blivit en del av vardagen men det har nog aldrig varit så svårt som efter att jag blev mamma. Förut var det till största delen jag som blev drabbad, och till viss del min man, jobb eller studier. Idag är det även tre små ljuvliga juveler som blir drabbade, och det gör mer ont än den fysiska värken.

Jag är ingen dålig mamma och jag kan inte rå för att jag är sjuk. Det är fakta som jag vet, men inte alltid känner. Idag kände jag inte så. Idag kände jag mig som världens sämsta mamma och tänkte att mina barn förtjänar bättre.

Jag skickade ett sms till min man. Skrev att han behöver vabba. Att barnen behöver honom. För att jag inte fungerar. Att jag inte är en bra mamma. Sekunder efter att jag skickat meddelandet kommer mellantjejen, som inte vet mina tankar eller sett mina tårar, och kramar om mig samtidigt som hon säger: "Du är den bästa mamman i hela världen!".

Jag blev förstummad. Det är inget hon säger varje dag. Det var Gudasända ord, och ett kärleksbevis både från henne och från Gud. Att han är med. I alla lägen.

Det är lustigt ändå, att i ens värsta dagar blir man också som mest tacksam. Jag är tacksam för en man som förstår och älskar mig i lust och i den vanligt förekommande nöden och för barn som visar sina bästa sidor när mamman är i sina sämsta. Vilken nåd från Gud. Och glöm inte, Gud kan tala genom barnen lika mycket som genom vuxna. Om inte mer. 🖤