Att bara vara mamma, 2

För ett tag sedan skrev jag -ett inlägg om mina tankar kring att bara vara mamma-, och det var ett inlägg jag skrev för att få utlopp för hur jag kände just då, och ibland fortfarande gör. Det inlägget gav mer respons än jag var beredd på och det fick mig att nästan ångra mitt inlägg, inte för att kommentarerna var elaka utan snarare för att de var alldeles för sympatiserande där många förklarade vikten av att vara mamma - och jag önskar att det hade framgått att jag redan vet vikten av det. 

Jag ser mammarollen som mitt livs viktigaste uppdrag, som den största nåden och som den roligaste vardagen - men, och det är ett litet men, ibland känner man sig otillräcklig. Otillräcklig som mamma i dagens arbetande samhälle. 

Med det sagt så skulle jag aldrig vilja byta med min man som arbetar heltid, att han var hemma och jag åkte till jobbet, därför är jag obeskrivlig tacksam för jag får och kan vara hemma med våra barn - i åtminstone ett år till. ❤